Reflektioner och lärdomar från pandemin
Pandemier inträffar med jämna mellanrum. Många aktörer har en planering för att säkerställa funktionen även vid ett stort personalbortfall. Men det är nog få, som även i sin vildaste fantasi, hade kunnat föreställa sig de svåra konsekvenser som Corona-pandemin och sjukdomen Covid-19 har fört med sig. Towe Lindqwister, krisberedskapskonsult, berättar om sina lärdomar och reflektioner från att hjälpa verksamheter hantera och utvärdera svåra situationer.
Många verksamheter har börjat utvärdera hanteringen av den pågående pandemin trots att krisen är långt ifrån över i syfte att lära, utvecklas och förbättra sitt krishanteringsarbete. Det är ett proaktivt och moget agerande. Utvärderingar görs såväl av enskilda verksamheters hantering men också kopplat till samverkan av den gemensamma hanteringen. Nedan presenteras ett axplock av slutsatser som jag dragit när jag hjälpt verksamheter. Jag vill vara ödmjuk inför att pandemin fortfarande pågår och att den drabbat många på ett sorglig sätt, flera har förlorat familjemedlemmar och vänner.
Utbilda, träna och öva – en viktig del i att skapa en god krishanteringsförmåga
I en sådan här omfattande och utdragen händelse, som pandemin, är det många som fått uppdrag kopplat till hanteringen som inte har någon större erfarenhet eller utbildning inom krisberedskap och/eller krishantering. Det har varit en stor utmaning jämfört med många andra typer av kriser som hanteras av personer med goda kunskaper om krishantering och samhällets krisberedskapssystem.
Både vid vardagliga händelser och svårare påfrestningar behöver olika samhällsaktörer kunna agera tillsammans. Ett gemensamt utvecklat, tränat, övat, effektivt och säkert handlingsmönster är en avgörande framgångsfaktor. Om aktörerna använder en gemensam arbetsmodell och ett gemensamt förhållningssätt ökar samhällets förmåga till snabbare, effektivare och säkrare insatser för att rädda det som är skyddsvärt. En viktig slutsats är därför att grundläggande utbildning i krisberedskap, krishantering och krissamverkan behövs även för grupper och roller som inte har det som sin profession i vardagen, om de kan bli aktuella i hanteringen av en kris.
Flera upplever en otydlighet i syftet mellan olika typer av krisforum och krismöten, vilket bitvis gör det svårt att avgöra vilka frågor som hanteras var. Vidare tycks vissa grupper under pandemin haft svårt att hitta sina roller och förstå förväntningar på dem, vilket har lett till att operativa och strategiska frågor har blandats i samma möte. Såklart har detta påverkat hanteringen. Utbildning och övning ger förutsättningar att förstå syftet med olika typer av möten och identifiera de roller som behöver axlas liksom ansvarsförhållanden, rapporteringsvägar och uppgifter som behöver lösas.
Att ha helhetsperspektivet i fokus
När flera olika aktörer, med olika ansvar, arbetar tillsammans i en kris behöver man förhålla sig till ett helhetsperspektiv och utifrån de samlade behoven åstadkomma en gemensam inriktning och samordning med fokus på de värden som ska skyddas, bland annat människors liv och hälsa, och samhällets funktionalitet. Aktörerna har ett gemensamt ansvar att bidra till ett konstruktivt samarbetsklimat och effektiva helhetslösningar.
Utvärderingar vi på Combitech genomfört åt uppdragsgivare visar att i början av pandemin, det vill säga under våren 2020, var det lättare att få konsensus i aktörsgemensamma beslut medan det under hösten har blivit mer frekvent för aktörerna att fatta beslut utifrån egna förutsättningar. Detta kan såklart fortfarande vara utifrån ett helhetsperspektiv, med samhällets bästa i fokus, men en risk finns också att beslut fattas utifrån den egna organisationen. Ute i verksamheterna pekar man på styrkan med gemensamma beslut och fördelen med en samstämmighet, då det är svårt att förklara skillnader i regler mellan exempelvis olika kommuner. En enighet ger möjlighet till gemensam och ensad kommunikation vilket ses som en styrka. Att ta fram underlag som ger förutsättningar för en helhetssyn har blottlagt en del utmaningar kopplat till förmågor som behöver utvecklas framöver:
- Förmåga att vid varje kris klargöra lägesbildens innehåll och hur den ska presenteras.
- Förmåga till omvärldsbevakning i syfte att snabbt kunna skaffa kunskaper om händelseutvecklingen och tillgängliga resurser.
- Förmåga att göra prognoser över den förväntade utvecklingen.
- Förmåga att kunna göra skarpa och komplexa analyser av lägesbildens innehåll liksom förmåga att presentera analyser och omfall.
Skapa en förmåga till uthållighet
Den här krisen har visat på vikten av uthållighet, många verksamheter lider idag av en stor trötthet. Flera har uttryckt att det var tur att det tog tid innan viruset nådde vårt land – tid som var guld värd till förberedelse. Ett snabbare förlopp hade varit svårt att klara av.
Corona-pandemin har skapat påfrestningar som delvis kan påminna om de påfrestningar som kan vara gällande vid ett angrepp på Sverige. Det är därför viktigt att ta med sig erfarenheterna in i det totalförsvarsplaneringsarbete som pågår. Ett tydligt exempel är behovet av beredskapslager där bristen på materiel såsom skyddsutrustning och handsprit varit påtaglig. Beredskapslager lyfts fram som en viktig åtgärd att ta ställning till framöver som kan bidra till att undvika bristsituationer och förbereda samhället för störningar. Många verksamheter har saknat lagerhållning av varor som varit svåra att få tag i och som hade behövts för att hantera effekterna av pandemin. Dock har många visat på stor förmåga och vilja att ställa om sin produktion till att framställa varor som behövs även om det funnits utmaningar på vägen som exempelvis i kvalitetsmärkningen av produkter.
I nuläget har en omställning gjorts i samhället där försörjningen av skyddsutrustning är god, men hur säkerställer vi den här förmågan framöver? Det är viktigt att vi hittar lösningar som säkerställer att vi inte hamnar i samma situation när nästa pandemi/utbrott/kris kommer. I intervjuer har det lyfts fram att pandemiplanerna behöver innehålla en dimensionering av skyddsutrustning baserat på erfarenheterna från Covid-19.
Etablerade kontaktnätverk – en viktig framgångsfaktor
Oavsett typ av kris så pekas det i stort sett alltid på att etablerade relationer och kontaktnätverk utgör en viktig framgångsfaktor. Kontakter blir lättare att ta, och lösningar blir lättare att finna, när man känner varandra. Hanteringen av pandemin är inget undantag utan kontakter, inte minst i befintliga nätverk, är värdefulla.
Vill du veta mer?
Här hittar du information om krisberedskap. För kontakt med Towe, se kontaktkort till höger om blogginlägget.
Läs gärna vår artikel där Susanne Kallin och Towe Lindqwister berättar om vikten av utvärdering.
