Cecilia Unell samtalar med kunder, samarbetspartners och kollegor under Combitech Techxperience Day 2019.

Ett historiens vingsus eller bara lätt förvirring?

Publicerad

Cecilia Unell, verksamhetsutvecklare och innovationsledare, filosoferar fritt kring pandemin och dess påverkan på digitaliseringsområdet och våra beteendemönster.

Det är svårt att urskilja samhällsomvälvande skeenden samtidigt som de pågår. Det är först i backspegeln vi kan bedöma om något bara var ett, ur ett större perspektiv, övergående händelseförlopp eller om det var ett verkligt omvälvande skeende. Per Olov Enquist skriver i ”Boken om Blanche och Marie”: ”Den 18 juli 1898 kunde medlemmarna i Institut de France lyssna till en föredragning … Marie Curie och hennes make Pierre [hade] genom sina experiment med pechblände funnit något nytt och hittills okänt. Rubriken på föredraget var ”Om en i pechblände ingående ny radioaktiv substans”. Det var första gången i historien ordet radioaktiv användes. Ännu inget historiens vingsus, bara lätt förvirring.” 

Pandemin har fört med sig så mycket oro och sorg; oro inför ett ständigt överhängande hot om smitta och smittspridning, sorg över de som inte längre finns bland oss och över förhoppningar och förväntningar som gått om intet. Oron klingar förhoppningsvis ut, medan vi alltid kommer att bära med oss sorgen, men mitt i allt detta kanske pandemin kan ge oss kraft att både ifrågasätta gamla sanningar och konkret agera på ett sätt som bevisar att de inte längre gäller? Det går uppenbarligen att förändra lagar och regler oerhört mycket snabbare än vi är vana vid. Vi kan tydligen resa betydligt mindre än vad vi är vana vid. Himlen över New Dehli kan vara klarblå.

Covid-19 bromsar in vissa förändringar och accelererar andra. De globala koldioxidutsläppen minskar -  om det är en beständig förändring eller ett hack i kurvan återstår att se.  Digitaliseringen ökar markant men skyndas digitaliseringen på bara på ytan eller även på djupet, även i transformationen som sådan? 

Förändring på ytan

Åtgärderna vi vidtar för att hantera pandemin gör att vi använder redan tillgänglig digital teknik oftare, till exempel genom att ersätta fysiska möten med digitala motsvarigheter både i arbetslivet och i privatlivet. Situationen gör att fysiska butiker i än snabbare takt ersätts av online-varianter. Den gör att fler verksamheter anammar digital signering. Detta är förändring i omfattning, på ytan.

Förändring på djupet

Kommer vi utöver ett ökat användande av redan befintlig teknik även att få se en förändring i det som skapar grunden för den digitala transformationen; i underliggande strukturer och vårt sätt att interagera? Kanske finns det mor- och farföräldrar som under pandemin träffat barn och barnbarn oftare än tidigare, om än virtuellt, och som kommer att fortsätta med det även i framtiden? Kanske har nya vänskapsband knutits mellan de som deltar i digitala forum för att hjälpa riskgrupper med att handla eller stötta distansarbetande elever med matteläxor? Teknik som stöd för det mellanmänskliga; teknik som ger oss fysisk distansering men social sammanhållning.

De som har den typ av arbete som låter sig göras på distans har till stor del arbetat hemifrån den senaste tiden. Denna erfarenhet kommer att påverka hur och varifrån vi väljer att arbeta i framtiden, vilket i sin tur kommer att påverka exempelvis utformning av kontorsmiljöer, pendlingsmönster och var människor väljer att bosätta sig.

En annan intressant fråga är hur efterdyningarna av pandemin i kombination med framväxande plattformsekonomi (se förklaring av ord längre ned i texten) kommer att påverka marknaden? Tomas Björkman skriver i ”Världen vi skapar” att vi ser på marknaden som om den vore en naturlag, trots att det är vi själva som skapat den. ”Marknaden är svår att genomskåda eftersom vi inte har någon distans till den, är omslutna av den i vårt dagliga liv. Vi tar den för givet som om den vore en ofrånkomlig naturkraft, och det är sällan vi klart lyckas se eller analysera den.” Kanske bidrar Covid-19 till att vi framöver kan se på marknaden med nya ögon.

Ytterligare ett exempel på en potentiell förändring på djupet är de styrkor och svagheter som nu synliggörs inom hälso- och sjukvård och andra myndigheter. Finns det potential att förändra dessa myndigheter i grunden? Kommer vi att få se en snabb och effektiv översyn och förändring av lagar och regler kring hur myndigheter kan dela information med varandra? Kommer förutsättningarna för att skapa en tjänst som e-hälsomyndighetens tidigare planerade tjänst ”Min Hälsodata” (se förklaring av ord längre ned i texten) att förändras? Kommer förändringen att gå så långt och djupt att vi närmar oss en farlig brytpunkt - att vi i en tid av hög och välförtjänt tillit till myndigheter och demokrati bygger upp något som i en framtid kan vändas emot oss? Här behöver vi fortsätta gå den utmanande men ack så viktiga balansgången mellan att smidigt dela information mellan organisationer och system och vår personliga integritet.

Vad är det då vi ser?

Är den förändring vi ser nu en förändring på ytan eller en förändring på djupet? Övergående eller varaktig? Jag lutar åt det sistnämnda men hittar ett sätt att uttrycka ett öppet svar i en några år gammal recension av verket Sveriges historia, där Tommy Möller skriver: ”Det är svårt att förstå de vidare implikationerna av händelser som sker i vår omedelbara närtid. Ibland kan vi ana att det som pågår eller just har ägt rum kommer att få stora konsekvenser. Kännetecknande för formativa moment är ju att vi först i efterhand vet på vilket sätt de varit betydelsefulla.”. Eller så lånar vi helt enkelt några ord från Astrid Lindgrens Emil: ”.. det vet man aldrig förrän efteråt”.

// Cecilia

 

Förklaring av ord/begrepp i texten

  • Begreppet plattformsekonomi kan beskrivas som affärsmodeller där digitala delningsplattformar möjliggör tillfälliga sammankopplingar mellan å ena sidan företag och organisationer som efterfrågar utförande av en tjänst och å andra sidan personer som är villiga att utföra tjänster. Ur ”Arbetstagarbegreppet och plattformsekonomin” av Klara Holmberg.
  • ”Hälsa för mig” var en satsning som initierades av regeringen 2012 och som E-hälsomyndigheten hade som del av sitt grunduppdrag fram till 2019. Syftet med satsningen var att stärka individens delaktighet i sin hälsa samt ge individen rätten och möjligheten att förfoga över sina egna hälsodata. Satsningen skulle ge Sveriges invånare ett kostnadsfritt personligt hälsokonto för att livslångt spara, hantera och dela sin hälsodata. Det skulle också vara en plattform för företag och organisationer att bygga innovativa e-hälsotjänster. På grund av att det saknades tillräckligt rättsligt stöd lades satsningen ner 2018. Information från ehalsomyndigheten.se. 

Referenser